Hello Android.... you wanna be my friend?

Efter lång tids letande har jag nu hittat en ny kompis som jag vill ha med mig överallt, jag syftar på X10 mini pro (X10mp) från Sony Ericsson. X10mp är en Android smartphone som har det mesta som man ser som ett måste i dagens mobiltelefoner, själv har jag provat en uppsjö utav olika telefoner i mina dagar men alltid fallit tillbaka på någon äldre stabil tro tjänare. Men denna gången känns det annorlunda, men det var dock inte rakt ur lådan.

Vilket man kan märka rätt snabbt på dagens produkter är att ingenting är färdigt när det kommer ut i handlen X10mp är tyvärr likadan, när jag köpte denna hade den Android 1.6 vilket saknar en heldel bra verktyg som jag nu idag uppskattar men då inte visste att jag skulle betyda så mycket. Nu har dock X10mp fått Android 2.1 och det märks att detta behövdes. Smidigare adressbok och skönare mörkare grafisktgränssnitt som ögonen kan villa på.

Några rekommendationer från mig för att få ut lite mer utav X10mp som man hittar via Android Market är som följer:
HelixLauncher
seNotes widget
Astro file Manager

Jag vill även tipsa om Angry Birds men det är mer för att jag gillar spel, har inget med att få mer utav din X10mp.

Med hjälp utav HelixLauncher kan du ha en riktigt Android Desktop som de flesta HTC telefonerna erbjuder med lite blandade program (widgets) brevid varandra på en och samma skärm och inte bara en per skärm som standard X10mp Homescreen.

Jag lägger in länken här så ni lätt hittar HelixLauncher med er telefon.

Med Android 2.1 kom Sony Ericsson ut med något nytt som jag verkligen tycker passar X10mp. Tillbehöret LiveView, det är en sorts fysisk widget som du kan bära med sig på armen som en klocka eller på väskan och fungerar som en exta display där du kan se lite allt möjligt som händer i din telefon några få exempel är sms, mail och facebook..

Jag plockade upp denna lilla leksak när jag hittade den på jobbet och tänkte det får bära eller brista, vem vet hur bra det kan fungera egentligen. Jag måste dock säga att trots mina tvivel så är det grymt smidigt att ha den inte minst för att den fungerar som en trådlös fjärrkontroll till musiken när man lyssnar på den utan även när du får ett medelande om det så är från facebook, sms, kalender uppmaning eller gmail så kan du läsa det direkt i "klockan" om du sen vill kan du med en länk som finns längst ner i varje medelande navigera telefonen till just det meddelandet och då är det bara leta fram telefonen ur fickan, väskan eller var du nu bär den öppna och där har du meddelandet och det är bara att svara eller skicka vidare eller vad du nu tänkte göra. Det finns dessutom en heldel plugins till denna lilla leksak och fler lär det ju bli, tar dock lite tid att ställa in och fixa så att det inte sväljer all batteritid i telefonen men funkar det gör det helt klart.

Ha ett trevligt snöigt äventyr...

I bring the Light into the shadows...

Jag hade lite tid att sätta mig ner med Castlevania Lords of Shadow och det var inte utan tveksamhet, jag har en lång erfarenhet utav Castlevania spel och om jag skulle välja de bättre i serien är de alla 2D. Det är något med Castlevania spel som är så grymt svårt att överföra in i 3D och då är ju frågan hur är det med Lords of Shadow och hur mycket kan jag ha fått uppleva genom första kapitlet.

Det första la märke till när jag startade spelet var det nya sättet att berätta historien, spelet är format som en bok ( bokstavligt talat menyn är en bok ). Under laddnings tiderna läses det upp lite från bokens sidor vilket jag måste säga är väldigt stämningsfullt detta går dock att hoppa över om man redan lyssnat på det eller ens intresse faller mer på själva spelandet. I boken så hittar man det som man kan förvänta sig utav tredjepersons hack-n-slash. Menyer med beskrivningar på attaker, combos och diverse info om spelets karaktärer, fiender och föremål, kanske inget speciellt förutom utförandet. Allt är verkligen gjort in i minsta detalj, grymt fina skisser på karaktärer ligger bakom texten när man läser deras efterlämnade texter, skissade figurer vissar hur olika combos och attaker utförs. Det är minst sagt imponerande nästan så man blir sugen på att köpa en guide och hoppas levererar ett snarlikt hantverk.

När man lämnar menyn bakom sig och börjar själva spelet möts man utav allt annat än skisser här är det detaljrika miljöer och regn effekter som får en att hoppas att det är en remake på Zelda Link to the Past samtidigt som historen berättas likt en film. Animationer går samman med spelsekvenser där man ska lära sig alla grunder allt är väldigt genom arbetat och inget som känns onaturligt eller konstigt. Det man märker rätt snabbt är att man valt att ha en spänd kamera det vill säga att spelaren kan inte välja kamera vinkel på något sätt utan den sitter fast beroende på vad scenen kräver. Det tog lite tid att vänja sig vid men har i sin tur en stor betydelse för berättande av storyn, spelet känns väldigt filmiskt och speciellt och föratt inte spelaren ska kunna gå utanför kameran så är det precis som andra spel att ibland kan man inte gå över en liten buske eller litet trästaket för det finns inget att hämta på andra sidan. Stridssystemet är väldigt trevligt och tar lite tid att lära sig och ju mer man spelar kommer man kunna lära sig nya attaker och combos dessa inhandlas med erfarenhetspoäng och gör att man helre slåss lite till föratt samla poäng än springer sin väg, jag testade dock inte om detta ens var möjligt. Miljöerna som jag sett har varit väldigt snygga även om man inte kunnat röra sig super fritt genom dess yter utan är lagom begränsad till där historen tilllåter en att leka.

Det händer rätt mycket i början utav spelet föratt man ska få en försmak på vad som komma skall, och det ger en känslan av att detta äventyret kommer vara något att minnas inte bara för sin titel utan upplevelsen av variationen, berättandet, animeringskonsten och inte minst hantverket och om man som mig spelat en heldel även glädjen av att se var inspirationen kommit ifrån.

Storyn är sådan att man själv inte vet vad som väntar en så man själv percis som karaktären får vara med från början och pusslar med alla ledtrådar som man hittar. Det känns redan från start att detta kommer vara ett stort äventyr och jag ser helt klart framemot att spendera mer tid på stigen genom detta spel.

Ha ett trevligt äventyr, och glöm inte ficklampan på detta ...

Back to the 90's...

Jag minns när jag satt rädd och 100% koncentrerad framför min Amiga, utforskandes varenda ruta i rymdbasen och försöka överleva alla monster som tycktes kunna komma fram var som helst. Det var härliga tider som tyvärr inte kommer tillbaka ( eller det kanske man ska tacka för... ). Spelet jag kämpade med då var Alien Breed som senare fick uppföljaren Tower Assault några år senare. Detta skapades av samma företag som gjort sig kända för serien Worms som kom samma år, Team 17.

Nu kan nya generationen få spela nya Alien Breed Evolution på Xbox Arcade, det är nytt och annorlunda till vad jag kan minnas men på något sätt väldigt bekant. Detta blir veckans fjärde rekommendation till co-op spel på Xbox. Nu har jag inte haft så mycket tid att spela detta men det kommer vad jag lärt mig är dock att det finns två olika äventyr beroende på om man spelar ensam eller med en vän. Ensam spelar du en som heter Theodore J. Conrad som är överlevande på ett rymdskeppet Leopold som kolliderar ute i rymden med ett annat namnlöst skepp. Det namnlösa skeppet har drivit igenom rymden föratt alla ombord blivit dödade utav "monster" dessa monster har nu kunnat ta sig ombord på Leopold som då inte är en så trevlig plats längre och det är upp till dig att kämpa föratt kunna överleva.
Sen har vi co-op äventyret där man spelar som Barnes och Vance som söker sektionsvis igenom Leopold för att hitta Theodore J. Conrad. Jag har testat lite utav båda och det ser heltklart intressant ut såg dessutom att det kommit en uppföljare på Xbox Arcade, Alien Breed Assault. Mitt tips testa demot om det faller i smaken har ni ett äventyr eller två framför er.

Hoppas det blir ett trevligt äventyr på Leopol...

A low down dirty ...

Shank !?!

Om du letat efter ett spel med en grym hård karaktär som hanterar en kniv lika bra som Steven Seagal pistoler som Bruce Willis och en motorsåg som Bruce Campbell då har du Shank. Spelet är en blandning utav Ninja gaiden, Contra och Kill Bill när det är som bäst och bjuder på tung action redan från start och är absolut inget för dem som vill ta det lilla lugna och inte få upp blodtrycket.

Först var jag skeptiskt till Shank och drog direkt paralleler med God of war som inte är min favorit serie pga av det överexponerade våldet. Men jag blev förlåtande när jag såg konseptet i denna tecknade miljö och att efter första bossen till och med få se Shank "ångrar" lite vad han gjort. Inte föratt detta hindrar honom i vad han kommer att göra inom en snar framtid men det fanns ivarjefall lite karaktär i karaktären.

Detta spelet är uppdelat i 2 olika delar själva huvud spelet är singelplayer men det finns en backstory som man kan spela med en kompis helt klart värt en kväll i spelsoffan. Då man kommer få lära känna Shank och hans gamle "arbetskollega" Falcone och vad de båda varit med om innan och vad som gjort att Shank är var han är. Lite godis innan man sparkar ut sin polare föratt fortsätta äventyret solo.

Ha ett blodigt men trevligt Äventyr...

The Zombies Are coming...

Ett spel jag minst sagt känner till är Plants Vs Zombies ett härligt strategiskt "tower defence" spel som är lika utmanande som underhållande har nu även kommit på Xbox Arcade. Som mest har jag spelat det på Ipod Touch men även en heldel timmar på PC spelet och om jag känner mig själv rätt kommer det bli en heldel nu på Xbox också.

Spelet i sig är väldigt enkelt uppbyggt du som spelare ska skydda dig mot Zombies som vill äta din hjärna detta är du av rimliga skäl inte intresserad utav så du försvarar dig med ( något otippat ) växter. Så man samlar solenergi föratt kunna plantera sitt försvar som består utav till en början väldigt begränsat antal växter till en hel rad med växt kombinationer som man måste lära känna föratt överleva livets hårda skola och alla knasiga varianter utav Zombies.

Detta är absolut inget skräck spel även om det innehåller zombies det är tvärtom ett rent nöje och nu även med co-op. Kontrollen är uppdaterad föratt passa att spelas med handkontroll så det är inget som ska hindra en föratt njuta utav detta minst sagt charmiga spel. För övrigt märks detta att detta är en förfinad version utav spelet med det bästa av det bästa föratt få spelet att flyta på och kännas nytt även för oss som redan spelat igenom det minst 2 gånger ( på olika format ).

Ha ett trevligt Äventyr med Zombies i din trädgård...

Raid those Tombs ...

and I'll bring a friend.

Denna vecka har vi ( dvs jag och tjejen ) haft lite tid att leka med Xbox Arcade och vad vi lärt oss vill jag dela med mig utav. Och först ut är en gammal donna som vägrar bli gammal, jag syftar på ingen mindre än Lara Croft.
Själv har jag spelat de flesta utav hennes äventyr och tycker fortfarande att ingen kommit upp till nivån som första spelet från 1996. Nu är det dock dax att ändra på allt vi spelat med hennes namn på för nu är det Tomb Raider Guardian of Light.

Vad är det som gör att Guardian of Light är så annorlunda, först kan jag väl nämna att detta är framförallt ett co-op spel dvs ta med en kompis och kämpa monster och lös diverse pussel. Vyn som spelet har påminner mer om Lego spelen ( Star wars, Batman, Indiana Jones med flera ) än tidigare Tomb Raider,vilket fungerar riktigt bra.

Nu spelar man inte som Lara Croft och hennes anonyma kopia utan det är en helt ny sidkick vid namn Totec som är en antik Maya krigare och ledare utav "Army of Light", det som gör att duon fungerar i co-op är att de har olika egenskaper. Lara Croft har sitt rep som vi fått lära känna i de senaste spelen och är minst lika bad-ass som vanligt. Totec är ju av den lite äldre skolan och andvänder sköld och spjut men i Lara Croft's sällskap tar det inte långtid tills även han lärt sig använda riktiga grejer.

Eftersom jag skaffade spelet föratt jag saknade bra co-op spel till mig och tjejen har jag inte testat singel delen men jag kan inte tänka mig att det inte är underhållande men kan heltklart rekommendera mulitplayer delen.
Heltklart värt att testa om ni börjat tröttna på Gears of War, Army of two, Resistance och Resident Evil som jag gissar är överst i splitscreen co-op högarna bland alla Retail spel.

Ha ett trevligt Äventyr mot Mörkrets makter...

Äventyret är 100% men inte slut...

efter 13timmar och 13minuter har jag lyckats få 100% i Metroid Other M och vilket äventyr det varit. Jag kunde inget annat än spela när jag fick tag på spelet och även när jag spelat klart storyn och satt punkt för skräcken på rymdstationen kunde jag inte sluta.

Jag tyckte för det första att jag letat väldigt väl efter alla uppgraderingar men fick bara 55%. Inte kunde jag ana vad som väntade mig när jag kom tillbaka till rymdstationen. Ett nytt slutgiltigt uppdrag en sista plundring på uppgraderingar inga överlevande att söka efter inga restriktioner om att inte använda starka vapen för att skona rymdbasen, den ska sprängas oavsätt föratt hindra framtida problem. Det är bara Samus Aran med allt som står i hennes makt som sätts emot nårga få nya fiender samt nya delar att utforska och utmaningar i form utav minibossar men även något mycket, mycket större. Jag vill inte avslöja för mycket så för er som bara spelat klart storyn fortsätt, för spelet är inte slut än. Kanske kommer ni som jag känna igen er från Super Metroid när ni står öga mot öga igen.
Och även jag med mina 100% har nu mer att sätta tänderna i nämligen Hard mode vilket känns som ett välkommet bidrag nu när kontrollen sitter i där den ska.

Hoppas jag hittar tid över att spela igenom Super Metroid, för er som missat det finns det på Wii Store också ett mycket rekommenderat spel.

Ha ett trevlig äventyr... hur långt du nu känner att äventyret ska ta dig...

I'm a Bounty hunter...

and I'm ok, I sleep all night and kick ass all day.

Efter mycket längtande har jag nu fått mina händer på det nya Metroid Other M på Wii, och eftersom jag väntat sålänge kunde jag inget annat än börja spela så denna text har kommit lite senare än vad jag planerat, sorry. Jag kan börja med att berätta att jag tycker väldigt mycket om tidigare Metroid spel och hela "Science Fiction" -castlevania uppbyggnaden och ett spel jag hade spelat igenom även om det vore riktigt dåligt. Tur för mig så är Metroid Other M inte dåligt, det är dock väldigt nytt, sättet att styra Samus Aran ( spelets protagonist, huvudperson) är precis som första spelet du har ett styrkryss och skjut och hopp-knapp men vyn är ny och väldigt modern. Jag kan tänka mig att en del önskar att det inte var denna nya 3d vy men själv älskar jag den för mig är detta spel som New Super Mario Bros fast med Metroid, kort sagt helt fantastiskt.

Nu har jag inte spelat super långt men ändå fått smaka på vad spelet har att erbjuda en hel del med allt vad ett Metroid spel bör innehålla Icebeam, Wavebeam, Plasma, Screw attack med mera. Nytt är att Samus Aran har alla dessa från start men när hon börjar hjälpa en grupp från Galactic Federation säger befälhavaren till henne att deaktivera dem föratt invänta status på miljön så inte hennes starkare vapen tar sönder rymdbasen man ska utforska eller har ihjäl eventuella överlevande. Det gör att en del utav boss striderna får drastisk vändning när befälhavarens order att aktivera tex PlasmaBeam föratt ta kål på monstret, logiskt och trevligt inlägg istället föratt hitta en vapenuppgradering liggandes fint mitt i ett rum som passar just det vapnet du har ( som desutom är unikt i största delen utav universumet).
Metroid Other M bjuder som sagt på rätt mycket nytt bland annat Melee attacker som till en början bara händer lite då och då men när kontrollen på dessa sitter växer leken till en helt ny nivå, spelet blir inte bara trevligare och mer omväxlande utan även roligare då det finns så många olika typer utav" instant kills" i detta nya Melee system.

En sak som skiljer sig rätt mycket från tidigare Metroid spel är sättet som storyn berättas, i de andra spelen har det ju mest varit Samus Aran om en himla massa monster och ett par få snälla djur som man kunnat rädda eller som hjälpt en. Här är det Samus Aran efter Super Metroid (från 1994) och en trupp från Galactic Federation, spelet hade inte varit 100% om man inte pratade eller tänkte något om den trupp man är med i, dvs spelets story och backgrund byggs upp via dialog eller tankar med och om gruppen eller händelser som sker. Detta ger en närmare relation med Samus Aran och hennes historia (lite överspelad i någon scen om jag ska vara helt ärlig ) men det är en ung Samus Aran och man förstår varför och hur hon blivit till denna hårda gryma Bounty Hunter som vi redan spelat som, männsklig men ändå så mycket, mycket mer.

Jag kan heltklart rekommendera denna titel till alla som gillar Metroid spelen och kan också säga att ni inte spelat ett Metroid som detta, det är nytt, snyggt men framför allt riktigt underhållande.

May Samus Aran be with you, och ha ett trevlig äventyr...

Crafting in space...

Då har man haft lite tid att testa del 2 i Starcraft och jag gillar det. Kan först nämna att jag inte provat på mulitplayer än känner att jag vill lära mig lite om storyn och minnas kortkommandona innan jag blir överkörd utav någon som spelat mer än mig.

Det första jag kände redan efter ett par minuter är att det är väldigt likt ettan och detta för mig är super, jag gillade ettan något fruktansvärt och nu har jag äntligen hittat mer. Men detta menas inte att spelen ser likadana ut det är känslan som är den samma och grund ideen, men det grafiska framförandet är inte långtifrån amazing. För er som köpte Command & Conquer 4 men vill ha något mer genomtänkt då tror jag helt klart att Starcraft 2 kan vara till er smak.

Spelet är uppbyggt på ett sådant sätt att vi presenteras för Jim Raynor som tar sig an uppdrag att befria kolonister som terroriseras, senare möter han andra profiler som kommer med fler uppdrag som man får välja mellan. Allt detta sker i en peka klicka miljö där man senare i spelet även kan uppgradera sina trupper och forska fram nya aggressiva fördelar eller tyngre försvarslösningar. Om man är intresserad kan man även prata med personligheterna som man träffat på och samarbetar med för att höra dagens skvaller.

Då var det dax för själva spelandet, Starcraft är Bas och trupp-byggande när den är som bäst. Man börjar ju inte med alla units i singleplayern utan får börja lära sig trupp efter trupp, nya trupper hittas, skänkes eller forskas fram. Men när man sen samlat på sig lite kommer man ha allt från enkla marktrupper till flygande slagskepp. Det man kämpar emot är både den korrupta regeringsmakten även det virus spridande monsterrasen Zerg samt Protoss som högteknologiska utomjordingar alla spelas på olika sätt men är väldigt balanserade. Det är i denna balansen där Starcraft är helt otroligt utvecklat vilket också gör att multiplayern ( som jag inte testat än ) blir en kamp om skills och inte vem som valde Protoss som det lätt hade kunnat bli om det hafsat fram trupperna.

Starcraft en unik RTS upplevelse som vi kunnat njuta utav sedan 1998 har nu fått sin värdiga uppföljare som annonserades ut 2007 och nu sett dagens ljus. Mitt tips är att kolla upp Starcraft 2 Wings of Liberty som är första delen utav 3 som tillsammans blir hela uppföljningen på Starcraft.

För er som drar er ut i rymden för att kämpa mot Zerg, ha ett trevlig äventyr...

Heavy Rain är verkligen Heavy....

Efter mer tid med spelet kom jag till en del i spelet som verkligen var tung, det var längesen man satt som på nålar med ökad puls och hoppades att det skulle gå bra. Det var spännande och gav en heltklart en smak utav hur kontrollen sitter som den ska och ger en heldel inlevelse i spelet. Jag vill inte avslöja förmycket men ett litet smakprov.
Det var en intensiv flykt i spelet där man fick försöka ta sig fri från ett par typer där det gällde att hindra dem för att få tag i en med diverse tillhygge som fanns samtidigt som man skulle bestämma sig vart man skulle försöka ta sig, detta var minst sagt intensivt och delvis kaos. Glädjen att få ner en av figurerna på marken bröts snabbt utav att själv trilla pga av att samma lyckats få tag om benet på en. Då blev det att kämpa sig fri för att sedan försöka komma på benen vilket hade gjort den andre figuren sur och som dessutom kommit närmare och dragit fram en kniv.

Känsla utav panik är väldigt nära när man helt plötsligt vet att om jag dör i denna scen får jag inte börja om och försöka igen, så precis som karaktären man styr kämpar för sitt liv kämpar man själv och hoppas att nerverna klarar trycket så att man kan styra karaktären till en säkerplats så båda kan få andas ut. Så även om en del utav animationerna och föremålen som används under spelets gång inte har samma höga standard som karaktärs animationerna kommer heltklart Heavy rain att leverera en spelupplevelse. Mitt tips har ni chansen, testa det
men ge det ett par timmar minst.

Från Regnet till rymden, hittade just en datum för Super Mario Galaxy 2 det sägs att den 11juni kommer vi kunna styra Mario genom rymden igen denna gång även med hjälp utav Yoshi. Men Samus Aran får vi vänta lite längre på dessvärre...

Ha en trevlig helg & en trevlig quest...

Efter en timme i regnet....

Mitt intryck utav Heavy Rain efter en timme in i spelet.
Annorlunda, långsamt som livet i bland, ger en tankeställare, intressant & gripande.

Efter att installerat spelet och sett att man får lära sig vika fågeln som finns på spelets fodral ( medföljer papper i båda varianterna utav spelet ) så börjar spelet som vilken film som helst.
Långsamt som en söndags morgon blir vi introducerade till spelets mycket annorlunda kontroll och givetvis också en massa olika val. Nyfikenheten på hur allt går beroende på hur man hanterar jobb, fru, barn är svårt att låta bli att tänka på. När den lugna introduktionen är klar ska storyn ta fart, här får jag faktiskt erkänna att för mig blev det mest frustration på grund utav kamera valet jag gjorde, men efter ett tag så var det full fart. Det var en gripande start som fick mig minst sagt intresserad för mer, jag fortsatte att spela för att jag inte kunde sluta tills spelet kom till spelets tredje karaktär som en del känner till från demot som finns på PlayStation Network (PSN).

Detta är absolut inget spel för alla, men om ni känner att ni saknat ett peka-klicka mysterium att sätta er ner med är det så nära ni kan komma på PlayStation 3.
För er som känner att ni vill ha mer action eller något mer beprövat spel system finns det Alien VS Predator där jag personligen tror att Multiplayer upplevelsen kommer tillfredsställa mest, men även White Knight Chronicles som också släpps idag. Har ni lite mer tålamod så vänta till nästa vecka på Battlefield Bad Company 2.


Ha en trevlig quest...