Jag hade lite tid att sätta mig ner med Castlevania Lords of Shadow och det var inte utan tveksamhet, jag har en lång erfarenhet utav Castlevania spel och om jag skulle välja de bättre i serien är de alla 2D. Det är något med Castlevania spel som är så grymt svårt att överföra in i 3D och då är ju frågan hur är det med Lords of Shadow och hur mycket kan jag ha fått uppleva genom första kapitlet.
Det första la märke till när jag startade spelet var det nya sättet att berätta historien, spelet är format som en bok ( bokstavligt talat menyn är en bok ). Under laddnings tiderna läses det upp lite från bokens sidor vilket jag måste säga är väldigt stämningsfullt detta går dock att hoppa över om man redan lyssnat på det eller ens intresse faller mer på själva spelandet. I boken så hittar man det som man kan förvänta sig utav tredjepersons hack-n-slash. Menyer med beskrivningar på attaker, combos och diverse info om spelets karaktärer, fiender och föremål, kanske inget speciellt förutom utförandet. Allt är verkligen gjort in i minsta detalj, grymt fina skisser på karaktärer ligger bakom texten när man läser deras efterlämnade texter, skissade figurer vissar hur olika combos och attaker utförs. Det är minst sagt imponerande nästan så man blir sugen på att köpa en guide och hoppas levererar ett snarlikt hantverk.
När man lämnar menyn bakom sig och börjar själva spelet möts man utav allt annat än skisser här är det detaljrika miljöer och regn effekter som får en att hoppas att det är en remake på Zelda Link to the Past samtidigt som historen berättas likt en film. Animationer går samman med spelsekvenser där man ska lära sig alla grunder allt är väldigt genom arbetat och inget som känns onaturligt eller konstigt. Det man märker rätt snabbt är att man valt att ha en spänd kamera det vill säga att spelaren kan inte välja kamera vinkel på något sätt utan den sitter fast beroende på vad scenen kräver. Det tog lite tid att vänja sig vid men har i sin tur en stor betydelse för berättande av storyn, spelet känns väldigt filmiskt och speciellt och föratt inte spelaren ska kunna gå utanför kameran så är det precis som andra spel att ibland kan man inte gå över en liten buske eller litet trästaket för det finns inget att hämta på andra sidan. Stridssystemet är väldigt trevligt och tar lite tid att lära sig och ju mer man spelar kommer man kunna lära sig nya attaker och combos dessa inhandlas med erfarenhetspoäng och gör att man helre slåss lite till föratt samla poäng än springer sin väg, jag testade dock inte om detta ens var möjligt. Miljöerna som jag sett har varit väldigt snygga även om man inte kunnat röra sig super fritt genom dess yter utan är lagom begränsad till där historen tilllåter en att leka.
Det händer rätt mycket i början utav spelet föratt man ska få en försmak på vad som komma skall, och det ger en känslan av att detta äventyret kommer vara något att minnas inte bara för sin titel utan upplevelsen av variationen, berättandet, animeringskonsten och inte minst hantverket och om man som mig spelat en heldel även glädjen av att se var inspirationen kommit ifrån.
Storyn är sådan att man själv inte vet vad som väntar en så man själv percis som karaktären får vara med från början och pusslar med alla ledtrådar som man hittar. Det känns redan från start att detta kommer vara ett stort äventyr och jag ser helt klart framemot att spendera mer tid på stigen genom detta spel.
Ha ett trevligt äventyr, och glöm inte ficklampan på detta ...
