
Singel i stan har sina fördelar och nackdelar, just nu är jag väldigt splittrad. Jag har många vänninor en del mer kära än andra och några tom "kära" (eller intresserade) utav mig. Det är här jag är lite splittrad minst sagt, de flesta jag känner är nu par och min längtan till samliv blir allt starkare, men med dålig erfarenhet och dessutom mitt uppe i en vårdnadstvist samt allmänt osäker så vet jag inte riktigt vad jag vill eller vågar.
Känslorna och saknaden växer i mig och jag börjar få det svårt att säga nej till mysiga kramar och mysande men vad mer kan jag våga erbjuda, har jag mer just nu...
Är det rätt att säga ja utan att veta?
Tankarna är många och framtidsdrömmarna ljuva...



